Länge har vi haft ett stort, mörkbrunt 1800-tals bord i salen. Bordet är ganska vackert, engelsk stil, med ett kraftigt svarvat stödben i mitten och två smäckrare ben på varje halvmåne, förlängning-smekanism och extraskivor. Tyvärr är extraskivorna fula, så vi har haft duk över hela tiden vilket är tröttsamt i längden. Dessutom funderar vi på något svenskare och vad är då svenskare än ett slagbord!? Inspirerad av hastbygget av bokhyllorna, som ändå blev bra, så satte jag igång med slagbord. Men, när jag ändå var på gång, varför inte göra fler? Som vanligt tog jag i lite mycket, det blev tre varav ett blev en julklapp till svärföräldrarna. Underredet gjordes av det virke jag hade liggande hemma, inte särskilt god kvalitet men torrt och helt ok för ett detta ändamål. Skivorna gjordes av torkade limträskivor köpta på byggvaruhuset. Stilen blev av vad jag tror är "öchöttskt" snitt, med fristående ben utan tvärslåar. Så, här nere står dom nu, ett par lite större, bredare, slagbord för några hundringar stycket.

Taggar: slagbord

Ni är några som frågat om våra bokhyllor och här kommer det osminkade svaret. Det är pimpade Billy-hyllor.

När går man över gräsen till pastisch? Ett sceneri, en fuskfasad? Ett gammalt ansikte med botoxade läppar? Vad är ärligt? Det är något som aldrig verkar få ett svar och som verkar diskuteras ofta inom byggnadsvården. Hos mig snurrar den frågan lite väl ofta i huvudet för att det ska vara hälsosamt, jag är lite överkänslig för att kliva över gräsen. Den där hårfina gräsen mellan ärligt och pretentiöst i byggnadsvården. Eftersom gränsen är så hårfin och slingrar sig fram och byter riktning i olika ämneslandskap så är den så lätt att kliva över. Oj, nu kände jag mig plötsligt obehagligt konservativ. Hu.

Nåja. Om man nu vill hålla sig på en sida av gränsen vilket jag verkar vilja göra, så blir det ofta en balansgång där man ibland råkar kliva över på andra sida. Mitt synsätt är att när det gäller hus så behöver man tid, fundera. Men när det gäller sådant som inte gör åverkan på ett gammalt hus, som exempelvis hyllor, så spelar det inte så stor roll! Det gör inte så mycket om man kliver över gränsen helt enkelt. Det var en av anledningarna till att vi valde lösa bokhyllor istället för fasta platsbyggda. Hyllorna är uppenbart nya men passar förhoppningsvis in utan att se ut som knallrosa läppstift i en 350-plus-årings russinskrynkliga plyte! Och skulle det nu ändå bli knallrosa läppstift utav det hela så är fördelen med läppstift jämfört med boutoxade läppar uppenbar, det går att torka bort!

Så. Här kommer några bilder på våra sex pimpade hyllor. En bas är byggd för att höja upp den lite låga hyllan och för att få den närmare väggen då golvlistens bröstning sticker ut 5-6 cm. Sedan en ram inklusive dörrar och ovan på det en avgränsande hylla i färdig stavlimmad furu. Därefter hyllor, där den första sitter högt för att få plats med lite annat. Det hela avslutat med ett krön av färdighyvlade lister. Sammanlagt tog byggandet ett par dagar, men det tråkiga slipandet och målandet tar tid.



Arbetsrummet från farstun. Kapprum till höger.



Prydligaste hyllan med trevliga gamla böcker.



Tre av hyllorna. Som ni ser är vi inte särskilt ordningsamma av oss.



Enkelt klassikt uppbyggt krön.

Taggar: bokhylla, byggnadsvård, pastisch, billy, ikea

För vår del började hösten den gångna helgen. Löven har börjat falla från den stora lönnen och vårt höstprojekt inleddes med besked. Ni vet, ibland behöver man helt enkelt ta tag i situationen och inte bara ligga där och fundera fram och tillbaka på hur man borde göra. Så på fredagskvällen stod Sune helt plötsligt där med sin grävmaskin och det var verkligen hög tid att ta alla de där besluten om hur gårdsplanen ska se ut. Som tur är har vi vår vän Björn som med sin säkra blick och vana att bestämma hjälpte till i beslutsfattandet. En tuff arbetshelg senare är projektet påbörjat och ser ut så här.



Det blev till sist en rund rundel, rotunda. Även om en rektangel länge stod högst upp på listan. Vi valde även att ha gräs den sista biten ut mot staketet för att behålla lite mjukhet. Grus hela vägen upp skulle säkert blivit snyggt, men vi kände att det kunde bli lite hårt, strikt, med så mycket grus.


Staketet som var sommarens projekt. Det är lite kvar att stryka med roslagsmahogny här, andra sidan är helt omålad.

Taggar: staket, grusplan, rundel, rotunda

Äntligen. Det gamla herrummet, alltså vårt arbetsrum har återfått sin forna glans! Det är nu rivet, torkat i 6 månader och återuppbyggt efter den förödande vattenläckan. Så nu är vi i samma läge i renoveringen som för ungefär ett år sedan, men det vill vi inte tänka på nu. Vi är bara glada att allt är klart! Det är sparsamt möblerat och vi har inte riktigt har hunnit bo in oss, men vi lägger upp lite bilder i alla fall. Färger för den som är intresserad. Gysinges grönblå matta linoljefärg på väggarna, listverk i grön umbra och vitt, dekorlist i gulockra. Grått golv med liten dragning åt blått.

Taggar: matt linoljefärg, grön umbra, målade golv

Det har sina för och nackdelar att ha snickarverkstan på vinden. Att stå där vid mormors brors nötta snickarbänk och hyvla, samtidigt som man tittar ut genom de gamla vågiga fönsterglasen högt över marken är något alldeles speciellt. Att veta att här i huset, troligen även på vinden, så har det bott folk länge. Att veta att det vid just den här snickarbänken så har det gjorts fantastiska möbler tidigare. Tyst, sen det speciella ljudet av handhyvelns tag. Schvvvvvvitt. Tyst. Schvvvvvvvvitt. Just nu är projektet stolar, 12 st. Som vanligt så tar jag i lite för mycket.

Så var det nackdelarna med vinden, släpandet av virke. Maskinerna låter ner i sovrummet, men som tur är så verkar inte Justus bry sig utan sover bara vidare. Vattenläckan tvingade oss att flytta snickeriet ytterligare en trappa upp och nu drömmer jag ena dagen om en perfekt upplagd verkstad nere på gårdsplanen, och nästa dag så är jag ändå rätt nöjd med att stå där och titta ut.