Under de år vi bott här så har vi haft ett tydligt renoveringsfokus på husen, det känns som vi hela tiden har skött trädgården med vänsterhanden. Men om man tänker efter så har ändå åtskilliga timmar lagts på att rensa sly, plocka skrot i form av överväxta kylskåp och ölburkar, ta bort nerblåsta träd, klippa gräsmatta etc. Detta slit i kombination med tidsbrist och ren och skär trädgårdsokunskap har lett till att engagemanget varit lågt. 

Men när vi nu i höstas ordnande med framsidan så gjorde det lite oväntat att även trädgården fick karaktär. Inramningen av gårdsplanen innebar att allt på andra sidan staketet samlades ihop till något eget. Grinden skapade en tydlig ingång och blev en utgångspunkt, en gnista för vår trädgårdsplan. Dessutom har vi haft fåren, de har gjort ett fantastiskt arbete genom att beta ner och omvandla trädgården från en ogenomtränglig urskog till en synlig park med konturer och former.

Så tankarna har börjat komma och det finns nu en grov plan för trädgården. Den är enkel och förhoppningsvis genial och ser till våra förutsättningar med barn, för lite tid och en samtidig önskan att emellanåt kunna sitta ner i trädgården och ta det lugnt med ett glas saft. Eller ett glas gott vin för den delen. Vi behöver utveckla trädgården stegvis, i takt med att vi lär känna den, i takt med vad vi hinner med och i takt med vårt trädgårdskunnande.  Så, hur gör vi nu med den lite stympade gamla trädgården? Vi ska utnyttja fåren så mycket som möjligt och begränsa de ytor som kräver underhåll. Efter hand som tid, lust och kunskap växer så kan man "återerövra" mer och mer av trädgården. Om man vill. 

Det går nu en axel, väst-öst, rakt mot mangårdsbyggnadens dubbeldörrar. Vi tänker att man fortsätter denna axel rakt igenom huset och ut på baksidan. Här skapar vi en hanterbar gräsyta där vi har mer kontroll, mer ordnat och ansat. Kanske mer symmetrisk barock i förlängningen. Vi ramar in ytan med ett staket i linje med kortsidorna, precis som på framsidan. Utanför blir det mer av en engelsk trädgård eller park som får växa fram efter hand och där vi låter fåren agera gräsklippare!

I några kommande inlägg så tänkte vi dyka ner i de olika delarna av trädgården och förklara hur vi tänker, hoppas vi kan få lite feedback från kloka trädgårdsägare.

Taggar: trädgårdsplan, park

Till höstens projekt hörde gårdsplanen. Vi grusade stora delar så som det tidigare varit och valde till slut att ha en rundel mitt på. Själva grusplanen är oregelbunden även om den är balanserad mellan höger och vänster, den är alltså bredare mellan flyglarna och smalnar av liksidigt upp närmare huset. Se bild nummer två i det här blogginlägget. Anledningen till att det blev en rundel istället för en rektangulär form, som vi länge tänkt att vi skulle ha, var delvis för att det känns som om en rund form lättare knyter ihop olika delar av den lite oregelbundna gårdsplanen. Ytterligare linjer i och med en rektangulär "rundel" riskerar att det skulle spreta ännu mer. Men trots valet av en cirkel så kändes det ändå som om gårdsplanen inte blev riktigt samlad.

Vi löste det hela genom att bygga ett lite högre staket som avgränsar ut mot trädgården, då skapades en tydlig linje mellan trädgårdsrummet och gårdsplansrummet men man ser fortfarande ner och ut i det gröna gräset med de gamla uppstammade träden. På köpet får man en välkomnande och samlande entré mot trädgården i och med det nya grindhålet som också gör allt mer lättplanerad jämfört med att ha en flytande övergång och ingång. Det här har faktiskt gett oss helt nya krafter för trädgården som har känts lite tung med enbart grovgöra som slyrensning, sågande av gamla nerblåsta träd och vedhuggande. Staketet med grindhålet har gjort att en fantastisk plan för trädgården har växt fram, mer om den senare. Nu längtar vi till våren då man kan sätta spaden i jorden igen!



Staket i linje med gavlarna


Det är behandlat med roslagsmahogny alltså linolja, terpentin och ren tjära i lika delar, pigmenterat så det går lite mer åt svart så som det gjorde förr.


Nya grindhålet, vi funderar på rutig grind. Röda stolpar svart grind? Allt svart? Kanske gult?

Taggar: gårdsplan, staket, roslagsmahogny

Länge har vi haft ett stort, mörkbrunt 1800-tals bord i salen. Bordet är ganska vackert, engelsk stil, med ett kraftigt svarvat stödben i mitten och två smäckrare ben på varje halvmåne, förlängning-smekanism och extraskivor. Tyvärr är extraskivorna fula, så vi har haft duk över hela tiden vilket är tröttsamt i längden. Dessutom funderar vi på något svenskare och vad är då svenskare än ett slagbord!? Inspirerad av hastbygget av bokhyllorna, som ändå blev bra, så satte jag igång med slagbord. Men, när jag ändå var på gång, varför inte göra fler? Som vanligt tog jag i lite mycket, det blev tre varav ett blev en julklapp till svärföräldrarna. Underredet gjordes av det virke jag hade liggande hemma, inte särskilt god kvalitet men torrt och helt ok för ett detta ändamål. Skivorna gjordes av torkade limträskivor köpta på byggvaruhuset. Stilen blev av vad jag tror är "öchöttskt" snitt, med fristående ben utan tvärslåar. Så, här nere står dom nu, ett par lite större, bredare, slagbord för några hundringar stycket.

Taggar: slagbord

Ni är några som frågat om våra bokhyllor och här kommer det osminkade svaret. Det är pimpade Billy-hyllor.

När går man över gräsen till pastisch? Ett sceneri, en fuskfasad? Ett gammalt ansikte med botoxade läppar? Vad är ärligt? Det är något som aldrig verkar få ett svar och som verkar diskuteras ofta inom byggnadsvården. Hos mig snurrar den frågan lite väl ofta i huvudet för att det ska vara hälsosamt, jag är lite överkänslig för att kliva över gräsen. Den där hårfina gräsen mellan ärligt och pretentiöst i byggnadsvården. Eftersom gränsen är så hårfin och slingrar sig fram och byter riktning i olika ämneslandskap så är den så lätt att kliva över. Oj, nu kände jag mig plötsligt obehagligt konservativ. Hu.

Nåja. Om man nu vill hålla sig på en sida av gränsen vilket jag verkar vilja göra, så blir det ofta en balansgång där man ibland råkar kliva över på andra sida. Mitt synsätt är att när det gäller hus så behöver man tid, fundera. Men när det gäller sådant som inte gör åverkan på ett gammalt hus, som exempelvis hyllor, så spelar det inte så stor roll! Det gör inte så mycket om man kliver över gränsen helt enkelt. Det var en av anledningarna till att vi valde lösa bokhyllor istället för fasta platsbyggda. Hyllorna är uppenbart nya men passar förhoppningsvis in utan att se ut som knallrosa läppstift i en 350-plus-årings russinskrynkliga plyte! Och skulle det nu ändå bli knallrosa läppstift utav det hela så är fördelen med läppstift jämfört med boutoxade läppar uppenbar, det går att torka bort!

Så. Här kommer några bilder på våra sex pimpade hyllor. En bas är byggd för att höja upp den lite låga hyllan och för att få den närmare väggen då golvlistens bröstning sticker ut 5-6 cm. Sedan en ram inklusive dörrar och ovan på det en avgränsande hylla i färdig stavlimmad furu. Därefter hyllor, där den första sitter högt för att få plats med lite annat. Det hela avslutat med ett krön av färdighyvlade lister. Sammanlagt tog byggandet ett par dagar, men det tråkiga slipandet och målandet tar tid.



Arbetsrummet från farstun. Kapprum till höger.



Prydligaste hyllan med trevliga gamla böcker.



Tre av hyllorna. Som ni ser är vi inte särskilt ordningsamma av oss.



Enkelt klassikt uppbyggt krön.

Taggar: bokhylla, byggnadsvård, pastisch, billy, ikea

För vår del började hösten den gångna helgen. Löven har börjat falla från den stora lönnen och vårt höstprojekt inleddes med besked. Ni vet, ibland behöver man helt enkelt ta tag i situationen och inte bara ligga där och fundera fram och tillbaka på hur man borde göra. Så på fredagskvällen stod Sune helt plötsligt där med sin grävmaskin och det var verkligen hög tid att ta alla de där besluten om hur gårdsplanen ska se ut. Som tur är har vi vår vän Björn som med sin säkra blick och vana att bestämma hjälpte till i beslutsfattandet. En tuff arbetshelg senare är projektet påbörjat och ser ut så här.



Det blev till sist en rund rundel, rotunda. Även om en rektangel länge stod högst upp på listan. Vi valde även att ha gräs den sista biten ut mot staketet för att behålla lite mjukhet. Grus hela vägen upp skulle säkert blivit snyggt, men vi kände att det kunde bli lite hårt, strikt, med så mycket grus.


Staketet som var sommarens projekt. Det är lite kvar att stryka med roslagsmahogny här, andra sidan är helt omålad.

Taggar: staket, grusplan, rundel, rotunda