Ibland är goda råd dyra. Plötsligt några dagar innan vår murare skulle ge sig på att måla framsidan av fasaden så ploppar tanken upp igen, den där tanken som vi diskuterat klart och sedan dess legat i högen med andra avslutade huvudbryn.

Ska vi ta bort verandan!?

Puh, varför måste tanken dyka upp så sent? Vi behöver mer tid, inte en knapp vecka på oss för ett beslut inklusive nedmontering av balkong och veranda. Stressen gör att beslutet känns ännu svårare och vi velar fram och tillbaka, veranda - inte veranda?

Veranda
+ finns redan där, vi slipper jobbet med att riva
+ är en årsring som ger karaktär
+ skyddar dörren
+ skyddar när man går in vid dåligt väder
+ mysfaktor
+ är ganska fin, kanske lite stor
+ vi vet inte hur trappen ser ut utan cement
+ de mindre/äldre fönstren vid dörrarna döljs något under taket

Inte Veranda
+ det vackra dörrpartiet kommer fram ur skuggan
+ stänker inte upp vatten från det bakåt lutande balkongtaket
+ ger mer renodlad fasad, 17-1800 tal
+ stiligare
+ vi slipper ett fult skymmande räcke på balkongen
+ vi slipper ha en massa bråte ståendes under taket
+ den används ändå aldrig

För att få lite hjälp så ställde vi en fråga på svenska byggnadsvårdsföreningens utmärkta men inte så välbesökta frågeforum, tillkallade vår experthjälp och försökte visualisera med några fejkade alternativ på datorn.


Verandan i nuläget, ganska ok men hur blir det sen med staket på balkongen?

Balkongen borttagen, de gamla smårutiga fönsten kvar

Slätputsen förstorad uppåt till samma höjd som de andra fönstren, kanske en relief i mitten på slätputsen

Enluft av de gamla fönstren

Enluft förhöjda

Nya enluft som övrig fönster


Vi valde till slut det sista alternativet, alltså att ta bort verandan och byta bort de gamla fönstren mot nya enluft i samma storlek som övriga fönster. Den klassicerande fasaden inklusive frontonen kom fram. Huset känns högre. Taket är inte lika dominerande och flakigt längre, vilket är tydligare i verkligheten, faktiskt riktigt stor skillnad. Märkligt. Men det svider, avskalandet av årsringar värker. För att lindra svedan så funderar vi nu att sätta upp den nerplockade och uppmärkta verandan på kortsidan istället. Vid köksingången. Då försvinner genast en del av veranda-argumenten ovan, årsringen kan behållas även om den sitter på ett annat ställe. Lite kul var att när vi rev verandan så såg vi märken i putsen efter en annan veranda, en variant med sadeltak. Troligtvis kom den till i slutet på 1800-talet då hemvändande svenskar tog med sig traditionen från Amerikat. Nuvarande klassiceranade stil-balkong kom säkert till efter branden, kanske på 1910-20-talet.

Det var verkligen nervöst, men nu när fasaden snart är klar kring den rivna verandan så känns det som om vi gjort helt rätt. Än så länge. Bilder på resultatet kommer snart.

Taggar: veranda, klassicism, fronton, frontespis, puts, revetering, årsringar

Bilden säger allt. Så tätvuxen har i princip alla gamla lister som vi tagit ner varit. De känns som en bit järn i handen jämfört med balsaträt till höger. Suck, om man ändå hade tid att ordna med eget virke från skogen.

Taggar: virkeskvalitet

Det är bara att inse, skavandet med trekantsskrapan är inte roligt hur man än gör. Det blir inte ens uthärdligt genom det beprövade tricket att smutta på ett gott glas vin och småprata samtidigt, vilket brukar göra det mesta lagom trevligt. Som tur är har vi kommit fram till och överens om att man inte alltid måste skrapa.

Att skrapa är inte alltid av godo. Visst, den färg man stryker på fäster ju inte hårdare än lagret under, så sitter det gamla färglagret dåligt bör man nog överväga att ta tjuren vid hornen och skrapa. Speciellt om man renoverar byggnadsdelar som slits hårt, som fönster. Har man t.ex. en fin gammal målning i taket eller om man vill plocka fram knivskarpa kanter i en vackert hyvlad list så kan man ta fram skrapan, men i övrigt så tar det ju en faslig tid och är oftast dödens tråkigt. Vi resonerar ungefär så att skrapa, det kan man oftast göra sen! Färglagren finns kvar och kommande ägare kan alltid skrapa om de har engagemanget, handlaget och tiden. Är man nyfiken av sig kan man ju alltid göra en färgtrappa i något undanskymt hörn. Det är nästan lite trevligt att tänka på alla de där färglagren som ligger dolda som osynliga minnen över svunna tider där under vårt färgval. Åtminstone intalar vi oss det.



Så här går det med dörrspeglar om de målas flödigt med stenhård alkydoljefärg, de målas fast och har ingen möjlighet att röra sig efter luftfuktigheten.


Så på en dörr skrapar vi alltid kring dörrspeglarna och tar bort all färg som sitter löst, resten får sitta kvar.

Taggar: skrapa, färgtrappa, dörrspegel

Syllen runt hela mangårdsbyggnaden har varit i ovanligt bra kondition utan att vi behövt byta någonstans, på sin höjd har den varit lite ytligt murken. Var vi än försökt hugga med yxa eller kniv så har det liksom klingat till i stocken. Den är av tätvuxen ek. Likaså alla dubbla bärlinor. Herregud vad skönt att slippa ta hit en timmerman för syllbyten, det är med tacksamhet vi tänker på de ursprungliga husbyggarna från 1600-talet.

Här ser man en snedskarvad syllstock som råkat hamna precis vid en knuten till en bärande mellanvägg. Där har det också runnit vatten längs fasaden från en otät ränndal vilket förstört en del av timret, stocken ovan var delvis murken och det är den lagningen som ses på bilden. Otroligt att syllen kan vara i så bra skick, inte ens kanterna med ändträ i själva mellanväggsknuten var murkna som ni ser.

Taggar: syll, ek

På det glada 80-talet gjorde man i ordning den södra flygeln, det innebar bland annat att man isolerade utvändigt med 5 cm gullfiber och spikade på ny panel. Under förra sommaren blev jag plötsligt sugen på att riva ner fasaden och en vän sa samtidigt ”Ja jag skulle inte kunna hålla mig”. Sagt och gjort, samma eftermiddag började jag utan någon egentlig plan. Det här är resultatet så långt.


”Före”-bild. Isolerad och utflyttad fasad med djupa fönsternischer och obefintligt takutsprång som följd.



I rivartagen, isoleringen var helt pepprat med musgångar så den har nog gjort varken från eller till de senaste åren. Två dörrar...


...ett fönster och ett hål in till vedboden uppenbarade sig.


En mycket trevligare fasad om jag får säga det själv. Åter enkupigt tegel som andra flygeln, nya handhyvlade fönsterfoder, lockläkt gjord av de nertagna fasadbrädorna, offerbräda och dropplist och till sist allt målat med falu ljus och grå linoljefärg. Dörren längst bort sätts nog igen. Trappa fattas men de får bli efter att vi snyggat till gräsmattan och ordnat med grusgång.


Här har den hantverksskicklige plåtslagaren gjort sitt.


Droppnäsa.

Taggar: tilläggsisolera, plåtarbeten

Efter ett långt ofrivilligt uppehåll försöker vi nu komma igång med bloggandet igen. Det har krävts ett riktigt krafttag för att handknacka om de gamla inläggen som vi tappat bort på den sega, numera utbytta segproppen till dator. Som ni ser så är även alla kommentarerna borta, och de går tyvärr inte att få tillbaka. Det är en del gjort sedan sist, även om inte renoveringslivet efter Justus intåg inte har haft högsta fart eller prioritet. Så vi törs nog lova att det kommer några inlägg den närmsta tiden.

Husets äldre revetering är förstås gjord med kalkputs. Vi vet inte när detta är gjort men gissningsvis någon gång sent på 1800-talet. Vid sekelskiftet eller strax efter brann vinden och då lades det alldeles säkert ny puts på den tillbyggda andravåningen. Det syns eftersom den här delen är belagd med tegelkläppor som utstockning och som fäste för putsen istället för ekpliggar med 5 cm mellanrum som man ser över nedervåningens fasad. Efter det här verkar en del mindre lagningar vara gjorda, allt med kalkbruk. Någon gång sent på 70-talet lagades putsen igen men nu med cementputs. Stora delar av fasaden är täckt med cement i varierande tjocklek och utan på det plastfärg. Över vissa områden är lagningarna i hela putsens tjocklek in mot timret, över andra har man fyllt på över den gamla kalkputsen.

Idag vet de flesta att man inte ska laga eller komplettera gammal kalkputs med cement, men det verkar det inte ha varit på 70-talet innan byggnadsvården började ge sig till känna. Innan vi rev fasaden var detta tydligt, med sprickor mellan de gamla delarna och de cementlagade. Bom (när putsen släpper från underlaget) fanns också allt som oftast i de här områdena. Efter att ha rivit putsen på fasaden och kunnat studera det lite närmare kan vi konstatera att så är fallet och att äldre lagningar med kalkputs knappt syns och verkar ha tålt tidens tand.

Här ovan ser ni vår otroliga murare Heike, han som åtagit sig att slå på de mellan fyra och sex centimetrarna kalkbruk över de 400 kvadratmetrarna fasad, för hand, själv. Han står och slår bort delar av timret, de delar som är eller varit ruttna och som ”konstigt nog” är placerade där cementputsen legat dikt an mot timret. Övriga delar verkar ha klarat sig fint, trots det yttre lagret av cement och plastfärg.

På bilden här till vänster kan man se en del brungula områden i nederkant på nedre fönstret, där har de yttre delarna av timret och ekpliggarna ruttnat, precis över cementbelagda områden. Man skulle också kunna tänka sig att man lagat (med cement) just där det varit dåligt timmer innan, men jag kan tycka att det resonemanget faller på att det inte är ruttet nedanför lagningen. Skulle det varit ett så pass stort hål i kalkputsen så skulle vattnet även runnit ner nedanför de utsatta områdena. Cement mot trä verkar alltså inte vara någon bra idé.

Taggar: cementputs, byggnadsvård, revetering, puts

Som vi berättat tidigare så har vi all sköns projekt på gång och vi hinner inte riktigt med att dokumentera. Dessutom har en Justus trillat ner på oss. Nåja, trillat och trillat, inte det uttryck Ida skulle använda om man säger så, men farmor säger att om Sara Lidman får bestämma så är det så det går till. Barn sitter uppe i ett träd och väntar på att rätt föräldrar ska gå förbi, och då passar de på att ramla ner på dem. Livet är föränderligt och härligt!

Efter hand den närmsta tiden så kommer ett gäng retroaktiva blogginlägg om det som hänt på gården den senaste tiden som vi inte hunnit rapportera, fasader putsas, murar byggs, flyglar och ladugårdar lagas.

Mitt i allt renoveringsslit så kommer det ibland guldkorn som gör en extra glad över att man inte lät bygga ett nytt hus, och som utan tvekan väger upp för allt arbete. Här är ett sådant exempel. Just nu har vi fokuserat oss på herrummet och där på väggarna under flera lager av tapet, treetex och ännu fler tapeter så har vi hittat underbara schablonmålnigar som vi tror är från 1700-talet. De är ströplade på lumppapp som limmats upp mot lerklinade väggar, har ljus himmelsblå botten med vita och gröna lyror och ljust gula blommor däremellan. Troligtvis limfärg. Här på bilderna ser ni den del som vi tagit fram, ni får tänka er resten av väggen med samma mönster. Väggytan delades av med en bröstlist i fönsterhöjd, där nedre halvan var enbart klinad och målad i samma ljusblå som bottenfärgen som på den övre delen, men flera nyanser ljusare. Vackert! Om det har varit speglar målade där under bröstlisten vet vi inte eftersom den delen är förstörd, men det är ganska troligt. Vi som har bollat fram och tillbaka kring hur vi ska göra med väggarna i stora salen på nedervångingen, måla, speglar eller inte, schabloner, färger? Nu vet vi! Klicka vidare för några fler bilder.Läs mer...

Att göra iordning ett gammalt tak är bland det jobbigaste man kan göra, tänk er ett flagnade tak i pärlspont målat med en alkydoljefärg lager på lager. Burr, jag ryser vid bara tanken och axelmusklerna krampar till som för att påminna om hur det var sist. Därför har vi nu dragit på nerskrapningen av sovrumstaket i det längsta, och på något konstigt vis har man hittat andra saker att syssla med fast sovrumstaket egentligen står på tur. Men nu är det gjort. Tidigare har vi använt oss av slipmaskin, en sk giraff. Men nu ville vi inte slipa, vi ville skrapa. Ja, ville och ville, men vill man behålla och se spåren från handhyveln i de gamla kilsågade takbrädorna så finns inte så många alternativ. Om nu inte taket är målat med limfärg vill säga. Här utvärderar vi lite olika metoder vi provat.

Taggar: limfärg, skrapa, tvätta ner, praktiska tips