Att pappspänna
tak
Jag har alltid hört, och trott, att pappspännda tak skulle
vara svårt och ett hantverk på utdöende. Men så fel man kan
ha. Efter att ha spänt ca 100 kvadratmeter så måste jag säga
att det är riktigt enkelt och är man bara normalhändig så
klarar man det galant. I och med att det faktiskt inte är så
svårt så tycker jag inte heller att man kan tala om ett
utdöende hantverk.
Det pappspännda taket har fått lite dåligt rykte, att det
skulle vara svårt att sätta upp som sagt och vara skört. Men
jag tycker det verkar överdrivet. Svårt och jobbigt att sätta
upp är det alltså inte, det är snarare skönt att slippa slipa
och spackla gipsskive-skarvar över huvudet. Skarvarna syns
visserligen i taket jämfört tex med ett gipstak men jag
tycker inte det stör, det ger snarare lite liv åt takytan.
Visst är det lite skört, men det är gipsskivor också och
dessutom så går det fint att laga. Vi lagade pappen i i vårt
halltak utan problem, och det syns knappast alls nu efter en
ommålning. Använd tunt papper, vi hade kalkerpapper, riv den
osymmetriskt och limma fast den över hålet. Gör så i några
omgångar så det blir lite starkare. När det sedan torkat kan
man om man vill slipa lite med fint sandpapper i kanterna.
Här kommer nu en arbetsbeskrivning med lite tips.
Först, saker du behöver:
Fyra normalhändiga händer
Spännpapp
Går att köpa från exempelvis Gysinge eller Claessons trätjära, Gysinges är målad vit
på ena sidan vilket sparar en strykning. Men om du vill
spara pengar så finns samma papp med ena sidan vit hos
pappersdetaljister för knappt en
fjärdedel av kostnaden. Var bara noggrann med att inte
ta den plastade varianten.
Spikremsor
Tjocka men smala pappremsor som gör så att spiken inte slår
igenom pappen och fördelar trycket på lite större yta.
Pappersremsor
Tunnare papp i två bredder, en smalare på ca 7
cm och en bredare på kring 15 cm. Åter igen, om du vill komma
billigare undan och inte vill sponsra Gysinge i onödan, ta
vanligt brunt ganska tunt och obehandlat brunt omslagspapper,
sånt som finns på de flesta affärer för inslagning. Det är
vad målarna använde tidigare och säkerligen använder
fortfarande.
Papp/klammer -pistol
Underlättar arbetet fruktansvärt mycket och det går bra
mycket fortare, samt att du inte riskerar att slå hål på
pappen med ett missriktat hammarslag. Enligt Claessons
trätjära så används dock oftast klammerpistol istället för
pappspik-pistol nuförtiden och skulle jag göra om jobbet
skulle jag nog hyra en sådan istället. Vi upptäckte att man
måste hålla spikpistolen ganska rakt, spikar man lite snett
så har ena sidan av skallen på pappspiken en tendens sticka
ut och kan då synas under klisterremsorna.
Lång stållinjal
Eller något annat att riva papp mot. Om du vill underlätta så
tejpa en liten pappbit i 90 graders vinkel mot linjalen i
båda ändarna. Klipp sedan dessa så de sticker ut lika långt
som pappersremsornas bredd. På det viset slipper du mäta och
markera varje gång du ska riva klister och torremsa, du
måttar helt enkelt bredden på remsan efter pappbiten på
linjalen.
Sax
Bra att ha helt enkelt.
Tapetklister
Om du är riktig byggnadsvårdsnörd, använd cellulosabaserat
klister utan plast.
Vattenspruta
Är inte nödvändigt, men vi tyckte det var smidigt. En enkel
vattenspruta som man kan pumpa upp trycket i så slipper man
stänka.
Två bänkar
Beroende på hur högt du har i tak och hur långa ni är. Stadig
stol eller liknande går säkert men jag rekommenderar att man
har en lite längre bänk så man kan ta ett par kliv framåt och
hålla en fot lite längre bak som stöd när man lutar sig fram
och spänner pappen. Har man två så kan den som inte spänner
pappen sätta bänkarna på rad efter hand man tar sig framåt.
Höjden är ganska viktig, man vill varken komma för nära eller
behöva sträcka sig, för då kan nog det hela bli riktigt
jobbigt.
Arbetsbeskrivning
Kvällen innan
• Bestäm dig för hur du vill att våderna ska
gå, mest förlåtande är i ljustes riktning alltså mot
fönstren. Vi valde att lägga våderna så att en skarv kom över
lampinfästningen i taket, om inte det betydde att att det
blir en alldeles för smal våd kvar i ena eller båda ändarna.
Se till att markera var den första våden ska gå, mät, men
lita framförallt på ögat och vad som känns rätt. Rum i gamla
hus är sällan helt symmetriska, så man kan mäta ut mitten
korrekt i vardera ändan på rummet men det kan kännas helt fel
när man kliver in genom dörren och ser riktningen på skarven
i taket. Mitt råd är att lita på den känsla man får när man
kliver in i rummet genom dörröppningen, men känns det helt åt
fanders när man väl står i rummet så kanske man får jämka
lite.
• Skär eller klipp ett tillräckligt antal våder, ta till med
några decimeter så du slipper stå där dagen efter med en för
kort våd.
• Riv erforderligt antal pappersremsor i samma längd som
våderna. En torremsa och en en klisterremsa per synlig skarv
i taket, det behövs ej längs väggarna.
• Fukta sedan våderna. Vi använde oss av en vattenspruta,
pumpade upp trycket och sprutade vatten samtidigt som vi gick
i normal till hastig takt längs våden i fyra omgångar så att
hela våden täcktes. Sedan vände vi på hela tjillevippen och
gjorde samma sak där. På det här sättet gick det faktiskt åt
den rekommenderade mängden vatten och pappen blev fuktig,
tjockare och lite följsammare. Vi har även provat att fukta
riktigt rejält på försök, men då blev papperet tungt och
nästan lite svampig samtidigt som den blev skörare.
Pappersremsorna behöver inte vätas.
• Rulla ihop pappen ganska tajt, helst utan glipor mellan
varje varv. Det gör att man har mer att ta i när man sen ska
spänna pappen och att man skrynklar den så lite som möjligt i
handen. Plasta sedan in alla våder, vi la dem i dubbla
sopsäckar. Låt ligga över natten.
Pappspännardagen
• Sätt fast papp på svåråtkomliga ställen först, som tex över
en kakelugn där man inte kommer in med en hel våd.
• Ta ut en våd i taget från plastkassarna, annars hinner de
torka. Framför allt om det är varmt och det drar i rummet. Se
till att stänga fönster och dörrar om du inte vill att våden
ska torka för fort.
• Rulla ut en liten del av våden, sätt ena kanten mot den
markering du gjorde tidigare och slå in en endaste spik i
kortändan.
• Rulla ut våden till nästa markering, någon meter eller två
längre fram. Rikta in våden och fortsätt sedan att spika
samtidigt som din medhjälpare med ett någorlunda stadigt och
brett grepp om rullen spänner pappen. Gå utefter vådens båda
kanter samtidigt, alltså en eller två spik i taget och flytta
sedan över till andra sidan och så vidare. Spika med en 50-70
cm mellanrum. Bli nu inte rädd för om det hänger ner mycket
eller det veckat sig lite där du grabbat tag i rullen. Pappen
har en otrolig förmåga att torka ihop och alla skavanker
försvinner när de väl torkat färdigt, även om man inte tror
det i vått tillstånd! Det enda man möjligen ska vara lite
noga med är att spänna ungefär lika mycket i båda ändarna på
rullen, har man otur så kan det då bli diagonala spänningar
över pappen och som sedan visar sig som sneda ”vågor” i
taket.
• Spika fast spikremsor längs väggarna, inte i mitten, med 5
- 10 cm mellanrum. Försök att inte hamna för långt ut från
väggen med remsan, bäst är ju om den täcks av taklisten. Men
det går att maskera ganska snyggt om man nu skulle råka hamna
utanför, det gjorde vi ibland.
• Markera var nästa våd ska gå, överlappa med någon
halvdecimeter.
• Spänn nästa våd som ovan. Spikremsa längs väggarna även
här, men ta nu även med skarven mellan de båda våderna. Sätt
inte remsan som är i skarven mellan våderna för långt in på
själva våden, utan sätt den så att våden bara sticker ut
någon halvcentimeter förbi remsan. Risken, vilket det gjorde
för oss innan vi lärt oss, är att våden när den torkar och
drar ihop sig då viker sig bortom spikremsan. På de ställen
vi missat och pappret vek ner sig så klippte vi små jack
längs den utstickande vådkanten, vilket löste spänningen i
pappen och kanten kunde böjas tillbaka utan att sticka ner
för mycket.
• Fortsätt med övriga våder.
• När du är klar så övergå till att täcka skarvarna med
pappersremsor. I de beskrivningar vi sett så fuktas
torremsan, alltså den smala remsan, och läggs över skarven i
taket med spikremsan i mitten. Den kan hålla sig kvar på
grund av att den är fuktig. Limma sedan klisterremsan på ena
sidan och sätt den över torremsan. Men det hela var lite
krångligare än vi trodde, speciellt om torremsan är lång så
har den en tendens att lossna innan man hinner få dit
klisterremsan. Vi övergick senare till att fukta torremsan,
och sen helt enkelt lägga den i mitten på den limmade
klisterremsan innan man sätter upp de båda samtidigt!
Slutresultatet blev i våra ögon lika bra.
• Måla.
• Klart!
Ett brett tag på rullen underlättar. Försöka att spänna med
likvärdigt tryck på båda händerna. Ha den tajt rullad, annars
så rynkas pappen av ditt fasta grepp. Här ser ni att vi satt
den första biten över kakelugnen där det är omöjligt att
komma åt med rullen.
Spikremsa uppsatt längs väggen. Just här gör det inget om
pappvåden sticker ut, men i synliga skarvar är det bättre om
remsan sitter något närmare kanten. Lägg den så att våden
knappt syns eller möjligen sticker ut någon halvcentimeter.
Annars viker pappen ner sig när den torkar.
Torr och klisterremsa uppsatt. Man kan ana att torremsan (som
i själva verket är lite fuktig, men inte limmas) bullar ner
lite i mitten.
Målat och klart. Klisterremsor lagda kring krönet skymtas,
det blir faktiskt helt ok och framhäver snarare kakelugnens
form.
Slutresultatet.
Här ser ni tamburen, skarvarna syns bättre på den här bilden.
Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra med trappen som
sticker in i ena hörnet, extra lister och annat för att dölja
skarven mellan baksidan på trappen och väggen/taket blir
gärna lite klumpigt. När vi spände taket så var lösningen
solklar, vi pappar! Lite buckligt och så blir det, men snyggt
tycker vi!